Från semester till boot camp

Jahapp, nu har jag typ 10 dgr på mig att gå ner de sista 4-5 kg som behövs för att jag skall nå min målvikt. Inte så lätt som det var i början tror jag, och så skall jag dessutom pina mig igenom Annikas träning. Jo, det är nog lätt för man behöver bara 2 kvm och en stol. Och viljestyrka av stål, för mina armar efter första provträning var allt annat än stål. eller jo, nästa dag var det som två stolpar. Jeps, träning av armar är defintivt inte min starka sida, men jag skall köra igenom programmet som finns med i Cambridge broshyr och 26 juli spelar vi in en träningsvideo med mig i huvudrollen. I bikini. Pressure? Näh, vaddå? Jag som bakat pajer i en hel vecka och stekt plättar och har en installerad hemmabio sen förra tisdagen så jag är ju i toppform jag! No problem, jag har ju hela helgen på mig.
 japs..
Men ni skall få se att det går!

Hönapöna

Situation ett:

Telefonen: Ring, ring! (privat nr)
jag: Heidi Backman..
telefonen: det var från POLISEN..god förmiddag
jag: eh, ja! Hej.. POLISEN! jaha! (tänker febrilt på vad jag gjort senaste tiden..är det fartkameran i Pensala som slutligen fått fast mig?? Eller har jag glömt att betala parkeringsböterna..?? eller är det ngt värre?? - ah, det är ju mitt företrädarskap det gäller, phuuuh.
telefonen: *skratt* ja, det gäller xxxxxx , visst är du företrädare för henne?
jag: nej, tyvärr inte. jag avsade mig uppgiften. Så fortsätter samtalet en liten stund och han får sina uppgifter.

Shit, vad skraj jag blev!

Situation två-tre fyra- femhundra:

Om någon ringer, oväntat, och det inte är mina goda vänner är jag alltid fundersam om det kommer något otrevligt i luren. Jag är alltid på min vakt och i ärlighetens namn gäller detta nästan alla situationer som inte är fulländat harmoniska och positiva. Jag vill inte säga det, men jag är en hönapöna!! Läs dethär:

Hönapöna i sagan får ett ekollon i huvudet och genast tror att himlen håller på att ramla ned. Det är ett exempel på katastroftänkande. Den automatiska reaktion många av oss kan känna inför händelser: brevet från kronofogden är säkert en jättestor räkning, chefen som vill tala med oss i enrum ska säkert säga upp oss, det uteblivna telefonsamtalet från den vi älskar tyder säkert på ett förestående uppbrott, svårigheten att komma ihåg ett namn är säkert första steget till Alzheimers sjukdom, etc.

Katastroftänkande tenderar att förlama vår tankeförmåga och få oss att ge upp: ”det går ändå inte att göra något åt det”. I värsta fall blir det en självuppfyllande profetia. Vi är så övertygade om att det kommer att gå åt skogen att vi agerar därefter och mycket riktigt går det åt skogen.

http://utveckling.mastercoach.se/2010/11/kognitivt-tankefel-1-katastroftankande.html

Varje gång jag får ett mail av chefen tror jag att det är något jag gjort fel. Bilen jag just lämnade in på service kommer att kosta mig hundra tusen euro. Barnen som för första gången skulle med på metfiske igår- det skulle gå åt pipan så jag var glad att jag inte behövde följa med. Hur skulle de kunna sitta stilla och fiska, myggorna skulle ju äta upp dem och kanske någon av dem skulle falla i vattnet till och med??  och varför är sambon sur idag??? (säkert något jag gjort..)

Det är för skithemskt att inse detta.

Katastroftänkande - trodde bara inte att jag gjorde det också, men det gör jag helt klart.

I am more screwed up than I thought..

Projektplanering pågår

Jag jobbar dagligen med projekt. Kraftverksprojekt, förbättra dig själv projekt och få perfekta ungar projekt. (lyckas inte så bra på alla plan, men turvis så "peekar" jag på olika områden) Just idag planerar jag inför semestern när "den engelska trädgården" skall växa fram.
Vet ni förresten att vårt hus har ett namn?
Toby kommer från Greystacks (gråa skorstenar) och jag är ju från Schansborj -alternativt Jiinsborj och nu bor vi i NEW ENGLAND. Jag tycker det är urlöjligt att ha namn på sitt ställe/hus, men så var det ju förut och gamla stugan har också sitt namn, Norrgård - Norrgåln- Så kanske en dag kommer vi att köra in under en järnport med namnet New England på :)

I love blogging- because you can just love yourself and all what you do!

skulle jag vara en blondinbella skulle jag också lägga med en bild på hur jag är klädd idag. I rock!

Bridesmaids

Kolla in filmen- den är så bra!
Tänker inte lägga in ngn trailer link här, för de förstör verkligen filmen när det är en komedi.

Lustigt bara att den version vi fick på datorn är lite annorlunda än vad jag hittade på youtube nu..kanske de anpassas efter europeisk eller amerikansk marknad?

sjuka armar och nakna barn

Dag 2 på träningen har redan gett mig lite trötta armar, så lite måste nog Jillians träning hjälpa mig.
"Vad gör du, vad gör du frågar barnen ivrigt när de ser mig hoppa vid datorn. Och så testar de lite med ett smail på läpparna.

Fick känna på lite hur det är att vara enbarnsförälder när milton slockna på soffan och sov i tre timmar och elias hjälpte oss att plocka ved och städa gården. Snordammsugen kom som på beställning och nu ser jag ljuset i tunneln igen. De blir faktiskt friska och betydligt gladare (Milton dock så först efter ett ordentligt prat med både mamma och pappa samtidigt- efter att han öppnat och stängt dörren för att kunna smälla med den och la förståss Elias tå emellan..) Skall bli intressant att se Elias komma in i trotsåldern, för än så länge är han gå gullig och medgörlig. Keep it that way, please!

och varför naket barn? Jo, för att den ena har så snygg bak och kan visa upp den. Släktas på sin mor.
den andra går med full mundering på dag som natt. Strumpor, hatt, shorts, kalsonger (vita skall de vara) och helst en skjorta med ordentlig krage på. Släktas sin far :)