Hönapöna

Situation ett:

Telefonen: Ring, ring! (privat nr)
jag: Heidi Backman..
telefonen: det var från POLISEN..god förmiddag
jag: eh, ja! Hej.. POLISEN! jaha! (tänker febrilt på vad jag gjort senaste tiden..är det fartkameran i Pensala som slutligen fått fast mig?? Eller har jag glömt att betala parkeringsböterna..?? eller är det ngt värre?? - ah, det är ju mitt företrädarskap det gäller, phuuuh.
telefonen: *skratt* ja, det gäller xxxxxx , visst är du företrädare för henne?
jag: nej, tyvärr inte. jag avsade mig uppgiften. Så fortsätter samtalet en liten stund och han får sina uppgifter.

Shit, vad skraj jag blev!

Situation två-tre fyra- femhundra:

Om någon ringer, oväntat, och det inte är mina goda vänner är jag alltid fundersam om det kommer något otrevligt i luren. Jag är alltid på min vakt och i ärlighetens namn gäller detta nästan alla situationer som inte är fulländat harmoniska och positiva. Jag vill inte säga det, men jag är en hönapöna!! Läs dethär:

Hönapöna i sagan får ett ekollon i huvudet och genast tror att himlen håller på att ramla ned. Det är ett exempel på katastroftänkande. Den automatiska reaktion många av oss kan känna inför händelser: brevet från kronofogden är säkert en jättestor räkning, chefen som vill tala med oss i enrum ska säkert säga upp oss, det uteblivna telefonsamtalet från den vi älskar tyder säkert på ett förestående uppbrott, svårigheten att komma ihåg ett namn är säkert första steget till Alzheimers sjukdom, etc.

Katastroftänkande tenderar att förlama vår tankeförmåga och få oss att ge upp: ”det går ändå inte att göra något åt det”. I värsta fall blir det en självuppfyllande profetia. Vi är så övertygade om att det kommer att gå åt skogen att vi agerar därefter och mycket riktigt går det åt skogen.

http://utveckling.mastercoach.se/2010/11/kognitivt-tankefel-1-katastroftankande.html

Varje gång jag får ett mail av chefen tror jag att det är något jag gjort fel. Bilen jag just lämnade in på service kommer att kosta mig hundra tusen euro. Barnen som för första gången skulle med på metfiske igår- det skulle gå åt pipan så jag var glad att jag inte behövde följa med. Hur skulle de kunna sitta stilla och fiska, myggorna skulle ju äta upp dem och kanske någon av dem skulle falla i vattnet till och med??  och varför är sambon sur idag??? (säkert något jag gjort..)

Det är för skithemskt att inse detta.

Katastroftänkande - trodde bara inte att jag gjorde det också, men det gör jag helt klart.

I am more screwed up than I thought..